Ordet "akropolis" betyder "stad vid kanten", och det finns många akropoler eller klippstäder över hela Grekland. De låg alltid högt belägna och användes oftas som beskydd eller försvars plats mot olika fiender. Den som ligger i Athen är den kändaste av dem alla och därför refererar man oftas till Athens akropol som Akropolis. Detta är en mycket imponerande sevärdhet där den tornar över huvudstaden, och när man går omkring på den "heliga klippan" är det inte utan att man känner sig del av det antika Greklands storhet.

Grundaren av Athen och den grekiska civilisationen var kung Kekrops, enligt mytologin. Han hade fötts ur jorden och var till hälften man till hälften orm. Han undervisade folket hur de skulle tillverka saker, liksom hur de skulle begrava sina döda, och bstämda vilken gudomlighet skulle beskydda staden.

Det fanns två kandidater: gudinnan Athena och guden Poseidon. För att visa vad det var värda, och kanske muta folket, gav de båda en gåva var till staden. Poseison stötte sin treudd i Akropolis klippa, och ut sprang vatten. Folket rusade till källan för att dricka, men måste spotta ut det eftersom det var salt då Poseidon var en havsgud. Då rörde Athena marken och ett olivträd växte ut. Detta visade sig vara en mycket mer användbar gåva, så Kekrops bestämda att Athena skulle beskydda staden och därmed ge den sitt namn. Trä-statyn av henne som ursprungligen stod på Akropolis ansågs ha fallit ur himlen.

Akropolis ansågs ha varit bebodd sedan åtminstone 6000-talet fKr. Under den mykenska civilisationen byggdes murar, och det finns bevis för att det också legat ett mykenskt palats här. Kekrops grav låg också här, och athenarna kan ha haft en orm här som en symbol för deras första kung. Det fanns också andra gravar och tempel här tillhörande gudar, heroer och kungar som var anknutna till Athen.

På 500-talet fKr hade Akropolis ändrats till stor del. Det var inte längre en plats för palats utan hade mer förvandlats till ett heligt område. Varje år hölls en stor procession från staden upp på Akropolis, och Athenas trästaty kläddes och offrades till. De Panathenska spelen var också mycket viktiga. De bestod av idrotts- och musiktävlingar, och vinnaren fick en amfora med olivolja eftersom oliven var Athenas heliga träd.

Under de persiska krigen på 400-talet fKr började athenarna bygga Parthenon, men perserna brände Akropolis och alla koncentrerade sig i stället på slagen. Det var under Perikles era, den så kallade Gyllene Tidsåldern, som Akropolis fick den struktur vi ser idag. Under mitten av 400-talet byggdes Parthenon, Propyleerna och en enorm bronsstaty av gudinnan Athena. Det sägs att Perikles anställde arbetslösa athenare som arbetare, och att det var tack vare detta initiativ som varje man i Athen hade mat på bordet. Parthenon byggdes av arkitekterna Iktinos och Kallikrates, och Athenastatyn av Fidias. Mot slutet av 400-talet byggdes Erechteum, liksom templet till Athena Nike.

När romarna erövrade Grekland på 100-talet fKr blev många av helgedomarna plundrade. Statyer och andra konstverk togs till Rom från Olympia och Delfi, till exempel, men Akropolis lämnades i stort ifred. Några romerska kejsare gjorde dock vissa tillägg. Vid denna tid lät Herodes Attikus bygga sin stora teater, och denna njuter athenarna av än idag då konserter och balettföreställningar fortfarande framförs här.

Under medeltiden omvandlades flera av Akropolis tempel till kristna kyrkor. Det är ganska karaktäristiskt att Parthenon, som hade varit ett tempel till jungfrugudinnan Athena, nu blev en kyrka till jungfru Maria.

När turkarna kom mot slutet av 1500-talet förvandlade de Parthenon till en moske. På 1600-talet var templet fortfarande relativt oförstört, men 1687 bombarderade venetianerna Akropolis, och en projektil träffade Parthenon, som turkarna använde som krutlager. Templet exploderade och detta är anledningen till att templet idag inte har något tak.

I början på 1800-talet tilläts engelsmannen Lord Elgin att ta med sig olika föremål från Akropolis. Det var nu han tog de berömda Elginska marmorfigurerna som än idag ger upphov till kontroverser då de förvaras i British Museum i London trots att grekerna vill ha tillbaks dem.

Trots allt Akropolis gått igenom är det ändå luftföroreningarna i Athen som är dess värsta fiende. Problemet har varit känt i flera årtionden nu, men fortfarande har ingen riktig lösning funnits.