Tenos är något av ett Lourdes för de ortodoxa. Varje år
kommer det hit tusentals pilgrimer för att besöka Jungfru Maria
kyrkan i hopp att någor mirakel skall ske. Ön har också många
katoliker.
Med ett relativt grönt och bergigt landskap, där små kapell
och duvhus är utspridda överallt, är detta en mycket vacker
ö. Det finns många byar, och det är definitivt värt besväret
att hyra en bil och utforska Tinos själv. Eftersom det ofta blåser
här kan vågorna runt ön bli ganska höga. Det är
kanske därför antikens greker trodde att vindarnas
gud bodde här.
Folket här lever traditionellt av jordbruk, boskapsskötsel och den
gröna marmorn som varit en viktig inkomstkälla sedan antiken. Denna
marmor användes är Louvren i Paris och Buckingham Palace i London
byggdes, liksom Athen på 1800-talet.
Tinos mest
framträdande byggnad är basilikan Panagia Evaggelistria (Jungfru
Marias upphöjelse). Den byggdes efter att en nunna hade drömt om
en ikon år 1823, och efter att ha letat och grävt i området
hon pekat ut hittade man den, liksom en källa med rent vatten. Kyrkan
är byggd på en kulle i Chora, med trappsteg som leder upp till
den. Under antiken brukade det finnas ett Dionysos
tempel här.
En av de vanligaste anledningarna till att folk vallfärdas hit är
barnlöshet. När en kvinna besöker ön av denna anledning,
lovar hon Jungfru Maria att hon skall upkalla sitt barn efter henne om hon
blir gravid. När barnet sedan är tillräckligt stort, tas det
till Tinos för att visas upp för jungfrun. Därför finns
det hundratals Marior och Despinor och Panagiotisar i hela landet, inte för
att deras farförälder hette så, utan för att barnet döpts
efter Jungfrun av Tinos.
I Chora finns det också ett arkeologiskt museum.
Vallfärd
är självklart inte den enda anledningen man åker till Tinos.
Det är en vacker ö med många små byar att besöka.
Till exempel Moundatos, Ktikados, Hadzirados, Kardiani, Volaka, med dess enorma
klippor, Isternia, Kambo, Steni och Pyrgo, som är den största, och
kanske vackraste, byn. I Pyrgo kan du också besöka skulptören
Giannouli Halepas studio, liksom ett konstmuseum.
Gastriongrottan utanför Kionia är ganska fashinerande med inskriptioner
till och med från antiken. Här finns det också ett Dionysostempel
och romerska bad.i
PåMt. Exobourgo brukade det venetianska fortet ligga tills det sprängdes
i bitar av turkarna år 1715. Här bodde jesuiterna, och det finns
både en katolsk och en ortodox kyrka här.
Nunneklostret Kechrovouni är definitivt värt ett besök. Det
byggdes på 1000-talet efter att tre systrar hade drömt om det.
Det var har syster Pelagia, hon som drömt om Evaggelistriaikonen, bodde.
Det finns också ett litet museum här.
Det finns inte
många arkeologiska bevis, men det antas att Tinos var bebott på
1000-talet fKr, kanske av ett folk från Mindre Asien. Jonerna bosatte
sig här på 900-talet fKr.
Enligt mytologin kallades ön ursprungligen "Ormön", Ofioussa,
eftersom det fanns så många ormar här. Poseidon
jagade bort dem, och därför var han en speciell ö för
invånarna.
På 400-talet fKr kämpade Tinos vis athenarnas sida mot perserna,
och kom att bli medlem i den deliska ligan. Efter detta invaderade make-donerna,
och de efterträddes av romarna på 100-talet fKr. Tillsammans med
Delos ansågs detta vara en av de heligaste öarna, och de antika
grekerna kom hit för att dyrka Poseidon,
Amfitrite
och Demeter,
och för att dricka från öns heliga och helande vatten.
Precis som på de flesta egeiska öarna attackerades Tinos ständigt
av pirater och som en följd flyttade öborna upp till bergen för
beskydd.
Ön blev del av det venetianska furstendömet på 1200-talet,
med Naxos som centrum. Turkarna erövrade ön sent, år 1715.
Folk från grannöarna sökte skydd här eftersom Tinos förblev
venetianskt, och till och med efter den turkiska invasionen, då få
turkar faktiskt bodde här.
Eftersom Tinos var relativt autonom, blomstrade ekonomin på 1700-talet,
och kallades ibland "Lilla Paris"eftersom många europeer bodde
här. Trots det kämpade öborna hårt under frihetskriget
som bröt ut 1821. Många dödades, och ön fylldes med flyktingar.
Tinos värsta tid var under det andra världskriget då ön isolerades och många dog av svält. År 1940 torpederades här det grekiska slagskeppet Elli här av en italiensk ubåt.
Den mest populära stranden är nog Agios Fokas och runt Porto. Vid Kionia finner du också en del stränder, och det finns många vikar på östkusten.
| Storlek: 195 km2 |
| Befolkning: ca.8000 |
| Flygplats: Nej |
| Bankomat: Ja |
| Internetkafe: Ja |
| Högsta berg: Tsikinas, 780m |
| Prisnivå: Normal |
| Internationell kod: 0030 + riktnumret utom 0 |
| Riktnummer: 02830 |
| Polis: 22255 |
| Kustbevakning: 22348 |
Precis som överallt annars i Grekland har Tinos nattliv en hel del att erbjuda. De flesta ställena ligger i Chora, men förvänta dig inget vilt partajande. Tinos är först och främst en ö för grekiska semesterfirare, och de har en mer avslappnad inställning till alkohol.