|
|
Tinos är något av ett Lourdes för de ortodoxa. Varje år kommer det hit
tusentals pilgrimer för att besöka Jungfru Maria kyrkan i hopp att någor
mirakel skall ske. Ön har också många katoliker.
Med ett relativt grönt och bergigt landskap, där små kapell och duvhus är
utspridda överallt, är detta en mycket vacker ö. Det finns många byar, och
det är definitivt värt besväret att hyra en bil och utforska Tinos själv.
Eftersom det ofta blåser här kan vågorna runt ön bli ganska höga. Det är
kanske därför antikens greker trodde att vindarnas gud
Aiolos bodde här.
Folket här lever traditionellt av jordbruk, boskapsskötsel och den gröna
marmorn som varit en viktig inkomstkälla sedan antiken. Denna marmor
användes är Louvren i Paris och Buckingham Palace i London byggdes, liksom
Athen på 1800-talet. Historia
Det finns inte många arkeologiska bevis, men
det antas att Tinos var bebott på 1000-talet fKr, kanske av ett folk från
Mindre Asien. Jonerna bosatte sig här på 900-talet fKr.
Enligt mytologin kallades ön ursprungligen "Ormön", Ofioussa, eftersom det
fanns så många ormar här. Poseidon jagade bort dem, och därför var han en
speciell ö för invånarna.
På 400-talet fKr kämpade Tinos vis athenarnas sida mot perserna, och kom att
bli medlem i den deliska ligan. Efter detta invaderade make-donerna, och de
efterträddes av romarna på 100-talet fKr. Tillsammans med Delos ansågs detta
vara en av de heligaste öarna, och de antika grekerna kom hit för att dyrka
Poseidon,
Amfitrite och
Demeter, och för att dricka från öns heliga och helande vatten.
Precis som på de flesta egeiska öarna attackerades Tinos ständigt av pirater
och som en följd flyttade öborna upp till bergen för beskydd.
Ön blev del av det venetianska furstendömet på 1200-talet, med Naxos som
centrum. Turkarna erövrade ön sent, år 1715. Folk från grannöarna sökte
skydd här eftersom Tinos förblev venetianskt, och till och med efter den
turkiska invasionen, då få turkar faktiskt bodde här.
Eftersom Tinos var relativt autonom, blomstrade ekonomin på 1700-talet, och
kallades ibland "Lilla Paris"eftersom många europeer bodde här. Trots det
kämpade öborna hårt under frihetskriget som bröt ut 1821. Många dödades, och
ön fylldes med flyktingar.
Tinos värsta tid var under det andra världskriget då ön isolerades och många
dog av svält. År 1940 torpederades här det grekiska slagskeppet Elli här av
en italiensk ubåt.
Att
se:Tinos mest framträdande byggnad är basilikan Panagia
Evaggelistria (Jungfru Marias upphöjelse). Den byggdes efter att
en nunna hade drömt om en ikon år 1823, och efter att ha letat
och grävt i området hon pekat ut hittade man den, liksom en
källa med rent vatten. Kyrkan är byggd på en kulle i Chora, med
trappsteg som leder upp till den. Under antiken brukade det
finnas ett Dionysos tempel här.
En av de vanligaste anledningarna till att folk vallfärdas hit
är barnlöshet. När en kvinna besöker ön av denna anledning,
lovar hon Jungfru Maria att hon skall upkalla sitt barn efter
henne om hon blir gravid. När barnet sedan är tillräckligt stort,
tas det till Tinos för att visas upp för jungfrun. Därför finns
det hundratals Marior och Despinor och Panagiotisar i hela
landet, inte för att deras farförälder hette så, utan för att
barnet döpts efter Jungfrun av Tinos.
I Chora finns det också ett arkeologiskt museum.
Vallfärd är självklart inte den enda anledningen man åker till
Tinos. Det är en vacker ö med många små byar att besöka. Till
exempel Moundatos, Ktikados, Hadzirados, Kardiani, Volaka, med
dess enorma klippor, Isternia, Kambo, Steni och Pyrgo, som är
den största, och kanske vackraste, byn. I Pyrgo kan du också
besöka skulptören Giannouli Halepas studio, liksom ett
konstmuseum.
Gastriongrottan utanför Kionia är ganska fashinerande med
inskriptioner till och med från antiken. Här finns det också ett
Dionysostempel och romerska bad.i
PåMt. Exobourgo brukade det venetianska fortet ligga tills det
sprängdes i bitar av turkarna år 1715. Här bodde jesuiterna, och
det finns både en katolsk och en ortodox kyrka här.
Nunneklostret Kechrovouni är definitivt värt ett besök. Det
byggdes på 1000-talet efter att tre systrar hade drömt om det.
Det var har syster Pelagia, hon som drömt om Evaggelistriaikonen,
bodde. Det finns också ett litet museum här.
Att göra:Detta
är en perfekt ö att utforska på egen hand. Den har
många byar, 750 kyrkor och en dramatisk natur. Allt
detta gör Tinos till en av Greklands intressantaste
öar.
Stränder :Den mest populära stranden
är nog Agios Fokas och runt Porto. Vid Kionia finner du också en del
stränder, och det finns många vikar på östkusten.
Nattliv:Precis
som överallt annars i Grekland har Tinos nattliv en
hel del att erbjuda. De flesta ställena ligger i
Chora, men förvänta dig inget vilt partajande. Tinos
är först och främst en ö för grekiska semesterfirare,
och de har en mer avslappnad inställning till
alkohol.
Mat :Lokalspecialiteten på denna ö är
omelett, korv och ostar. Det finns också många sorters sötsaker. Det finns
måga tavernor på ön, och de flesta ligger i Chora, men även på stränderna
och i byarna.
Shopping
:Du kan köpa många religiösa föremål här som
ikoner, krucifix, komboskinia (liknar radband) och ljus. För mer världsligt
shoppande han du köpa handgjorda korgar i byn Volaka, och i Pyrgo kan du
köpa marmorsouvenirer från ön.
Ta sig runt:Det finns ganska
bra bussförbindelserm men du kan också hyra bilar och mopeder, som
rekommenderas om du verkligen vill utforska ön. Det finns också en hel del
taxibilar.
Ta sig dit
:Det är bäst att flyga till Athen eller kanske
Mykonos, och sedan tafärjan därifrån. Från Athen kan du ta färjan både från
Pireus och Rafina.
Fakta om Tinos*
Storlek: 195 km2
Befolkning: ca.8000
Flygplats: Nej
Bankomat: Ja
Internetkafe: Ja
Högsta berg: Tsikinas, 780m
Prisnivå: Normal
Telefonnummer*
Internationell kod: 0030 + riktnumret utom 0
Riktnummer: 02830
Polis: 22255
Kustbevakning: 22348
`
|
