in2greece

Tinos

Tinos är något av ett Lourdes för de ortodoxa. Varje år kommer det hit tusentals pilgrimer för att besöka Jungfru Maria kyrkan i hopp att någor mirakel skall ske. Ön har också många katoliker.

Med ett relativt grönt och bergigt landskap, där små kapell och duvhus är utspridda överallt, är detta en mycket vacker ö. Det finns många byar, och det är definitivt värt besväret att hyra en bil och utforska Tinos själv. Eftersom det ofta blåser här kan vågorna runt ön bli ganska höga. Det är kanske därför antikens greker trodde att vindarnas gud Aiolos bodde här.

Folket här lever traditionellt av jordbruk, boskapsskötsel och den gröna marmorn som varit en viktig inkomstkälla sedan antiken. Denna marmor användes är Louvren i Paris och Buckingham Palace i London byggdes, liksom Athen på 1800-talet.

Historia

Det finns inte många arkeologiska bevis, men det antas att Tinos var bebott på 1000-talet fKr, kanske av ett folk från Mindre Asien. Jonerna bosatte sig här på 900-talet fKr.

Enligt mytologin kallades ön ursprungligen "Ormön", Ofioussa, eftersom det fanns så många ormar här. Poseidon jagade bort dem, och därför var han en speciell ö för invånarna.

På 400-talet fKr kämpade Tinos vis athenarnas sida mot perserna, och kom att bli medlem i den deliska ligan. Efter detta invaderade make-donerna, och de efterträddes av romarna på 100-talet fKr. Tillsammans med Delos ansågs detta vara en av de heligaste öarna, och de antika grekerna kom hit för att dyrka Poseidon, Amfitrite och Demeter, och för att dricka från öns heliga och helande vatten.

Precis som på de flesta egeiska öarna attackerades Tinos ständigt av pirater och som en följd flyttade öborna upp till bergen för beskydd.

Ön blev del av det venetianska furstendömet på 1200-talet, med Naxos som centrum. Turkarna erövrade ön sent, år 1715. Folk från grannöarna sökte skydd här eftersom Tinos förblev venetianskt, och till och med efter den turkiska invasionen, då få turkar faktiskt bodde här.

Eftersom Tinos var relativt autonom, blomstrade ekonomin på 1700-talet, och kallades ibland "Lilla Paris"eftersom många europeer bodde här. Trots det kämpade öborna hårt under frihetskriget som bröt ut 1821. Många dödades, och ön fylldes med flyktingar.

Tinos värsta tid var under det andra världskriget då ön isolerades och många dog av svält. År 1940 torpederades här det grekiska slagskeppet Elli här av en italiensk ubåt.

Att se

:Tinos mest framträdande byggnad är basilikan Panagia Evaggelistria (Jungfru Marias upphöjelse). Den byggdes efter att en nunna hade drömt om en ikon år 1823, och efter att ha letat och grävt i området hon pekat ut hittade man den, liksom en källa med rent vatten. Kyrkan är byggd på en kulle i Chora, med trappsteg som leder upp till den. Under antiken brukade det finnas ett Dionysos tempel här.

En av de vanligaste anledningarna till att folk vallfärdas hit är barnlöshet. När en kvinna besöker ön av denna anledning, lovar hon Jungfru Maria att hon skall upkalla sitt barn efter henne om hon blir gravid. När barnet sedan är tillräckligt stort, tas det till Tinos för att visas upp för jungfrun. Därför finns det hundratals Marior och Despinor och Panagiotisar i hela landet, inte för att deras farförälder hette så, utan för att barnet döpts efter Jungfrun av Tinos.

I Chora finns det också ett arkeologiskt museum.

Vallfärd är självklart inte den enda anledningen man åker till Tinos. Det är en vacker ö med många små byar att besöka. Till exempel Moundatos, Ktikados, Hadzirados, Kardiani, Volaka, med dess enorma klippor, Isternia, Kambo, Steni och Pyrgo, som är den största, och kanske vackraste, byn. I Pyrgo kan du också besöka skulptören Giannouli Halepas studio, liksom ett konstmuseum.

Gastriongrottan utanför Kionia är ganska fashinerande med inskriptioner till och med från antiken. Här finns det också ett Dionysostempel och romerska bad.i

PåMt. Exobourgo brukade det venetianska fortet ligga tills det sprängdes i bitar av turkarna år 1715. Här bodde jesuiterna, och det finns både en katolsk och en ortodox kyrka här.

Nunneklostret Kechrovouni är definitivt värt ett besök. Det byggdes på 1000-talet efter att tre systrar hade drömt om det. Det var har syster Pelagia, hon som drömt om Evaggelistriaikonen, bodde. Det finns också ett litet museum här.

Att göra

:Detta är en perfekt ö att utforska på egen hand. Den har många byar, 750 kyrkor och en dramatisk natur. Allt detta gör Tinos till en av Greklands intressantaste öar.

Stränder

Den mest populära stranden är nog Agios Fokas och runt Porto. Vid Kionia finner du också en del stränder, och det finns många vikar på östkusten.

Nattliv

:Precis som överallt annars i Grekland har Tinos nattliv en hel del att erbjuda. De flesta ställena ligger i Chora, men förvänta dig inget vilt partajande. Tinos är först och främst en ö för grekiska semesterfirare, och de har en mer avslappnad inställning till alkohol.

Mat

Lokalspecialiteten på denna ö är omelett, korv och ostar. Det finns också många sorters sötsaker. Det finns måga tavernor på ön, och de flesta ligger i Chora, men även på stränderna och i byarna.

Shopping

:Du kan köpa många religiösa föremål här som ikoner, krucifix, komboskinia (liknar radband) och ljus. För mer världsligt shoppande han du köpa handgjorda korgar i byn Volaka, och i Pyrgo kan du köpa marmorsouvenirer från ön.

Ta sig runt

:Det finns ganska bra bussförbindelserm men du kan också hyra bilar och mopeder, som rekommenderas om du verkligen vill utforska ön. Det finns också en hel del taxibilar.

Ta sig dit

:Det är bäst att flyga till Athen eller kanske Mykonos, och sedan tafärjan därifrån. Från Athen kan du ta färjan både från Pireus och Rafina.

Fakta om Tinos

Storlek: 195 km2
Befolkning: ca.8000
Flygplats: Nej
Bankomat: Ja
Internetkafe: Ja
Högsta berg: Tsikinas, 780m
Prisnivå: Normal
Telefonnummer*
Internationell kod: 0030 + riktnumret utom 0
Riktnummer: 02830
Polis: 22255
Kustbevakning: 22348

 tinos mappa tinos tinos

`