![\"Den](\"https:\/\/www.in2greece.com\/swedish\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/Den-romerska-perioden-i-Grekland.jpg\")
<\/p>\nDen romerska perioden i Grekland b\u00f6rjar med er\u00f6vringen av Grekland av romarna 146 f.Kr., ledd av den romerske generalen Lucius Mummius. Detta markerar b\u00f6rjan p\u00e5 det romerska imperiets kontroll \u00f6ver Grekland, som varade fram till det bysantinska rikets fall \u00e5r 1453 e.Kr.<\/p>\n
Under den romerska perioden spelade Grekland en viktig roll i det romerska riket som ett centrum f\u00f6r kultur, vetenskap och filosofi. Romarna var starkt influerade av grekisk litteratur, konst och filosofi, och m\u00e5nga ber\u00f6mda romerska poeter och forskare, som Vergilius och Cicero, studerade i Grekland.<\/p>\n
Under romerskt styre var Grekland uppdelat i flera provinser, inklusive Achaea, Epirus och Makedonien. Romarna gjorde m\u00e5nga f\u00f6rb\u00e4ttringar till Grekland, inklusive v\u00e4gar, akvedukter och offentliga byggnader. De utvecklade ocks\u00e5 hamnstaden Korint till ett viktigt handelscentrum, som flyttade varor mellan Asien och Europa.<\/p>\n
Trots detta v\u00e4lst\u00e5nd var den romerska perioden i Grekland inte utan sina utmaningar. Det f\u00f6rekom flera uppror och uppror mot det romerska styret, och grekerna stod inf\u00f6r invasioner av grannfolk som goterna och hunnerna. \u00c4nd\u00e5 f\u00f6rblev Grekland en viktig del av det romerska riket i \u00e5rhundraden.<\/p>\n
En av de mest k\u00e4nda h\u00e4ndelserna under den romerska perioden i Grekland var br\u00e4nningen av det antika biblioteket i Alexandria i Egypten, som intr\u00e4ffade under den romerske kejsaren Aurelianus regeringstid \u00e5r 270 e.Kr. \u00c4ven om denna h\u00e4ndelse inte intr\u00e4ffade i sj\u00e4lva Grekland, s\u00e5 haft en betydande inverkan p\u00e5 det intellektuella och kulturella livet i det romerska imperiet, inklusive i Grekland.
Samh\u00e4lle under den grekisk romerska perioden<\/p>\n
N\u00e4r efterf\u00f6ljarnas kungad\u00f6men ett efter ett inf\u00f6rlivades i det romerska territoriet, gjordes inget mer \u00e4n den ytterligare tillv\u00e4xten av det redan enorma omr\u00e5det av det enade antropogeografiska rummet. De sociala fenomen som intresserar oss eskalerade ocks\u00e5 d\u00e4refter.<\/p>\n
Med romarnas slutliga triumf och krympningen eller avskaffandet av alla demokratiska institutioner som fortfarande fungerade, drabbades de fattigare delarna av den er\u00f6vrade grekiska befolkningen h\u00e5rt. De mekanismer som hade byggts under \u00e5rhundraden f\u00f6r att skydda deras intressen fungerade inte l\u00e4ngre. De h\u00f6gre och rikare klasserna bef\u00e4ste ist\u00e4llet sina sociala och ekonomiska privilegier.
romerska glas\u00f6gon<\/p>\n
R\u00f6relsen av befolkningar var fri i hela imperiet; transaktioner underl\u00e4ttades av den gemensamma valutan, och alla typer av f\u00f6retag, kommersiella, banker, industrier etc., kunde ge ofattbara rikedomar. Otaliga rikedomar hade samlats b\u00e5de i kejsarhuset och i h\u00e4nderna p\u00e5 de romerska \u00e4mbetsm\u00e4nnen som utnyttjade den h\u00f6ga skatten, extraordin\u00e4ra avgifter, b\u00f6ter osv.
Det sociala livet kretsade kring storslagna offentliga firanden.<\/p>\n
De organiserades med s\u00e4rskild omsorg, i stor skala och utan att r\u00e4kna ut kostnader, av kejsarna, lokala guvern\u00f6rer och andra \u00e4mbetsm\u00e4n, som ville vinna och uppr\u00e4tth\u00e5lla den popul\u00e4ra folkmassans gunst, som vid den tiden sades inte beg\u00e4ra annat \u00e4n ”br\u00f6d och glas\u00f6gon”.
Religi\u00f6sa festivaler beh\u00f6ll sin plats, som alltid, men den huvudsakliga evenemangsplatsen hade flyttats fr\u00e5n de heliga omr\u00e5dena till arenorna, d\u00e4r inte bara atletiska t\u00e4vlingar och h\u00e4stkappl\u00f6pningar h\u00f6lls, utan \u00e4ven gladiatort\u00e4vlingar, djurslagsm\u00e5l och liknande.<\/p>\n
Dessa romerska glas\u00f6gon, som upphetsade \u00e5sk\u00e5darna s\u00e5 mycket att ”de gl\u00f6mde allt och sk\u00e4mdes inte f\u00f6r att g\u00f6ra vad som \u00e4n kom till dem” (Dion Chrysostomos 32.41), adopterades ocks\u00e5 av grekerna, som ofta, f\u00f6r att kunna presentera dem , f\u00f6rvandlade sina traditionella teaterbyggnader.<\/p>\n
Religi\u00f6s sammansm\u00e4ltning eller synkretism h\u00f6r till de fenomen som hade b\u00f6rjat under den hellenistiska eran och fortsatte mer intensivt under den grekisk-romerska eran.
I den religi\u00f6sa synkretismen blandades och p\u00e5verkade imperiets olika religioner varandra, b\u00e5de p\u00e5 den ideologisk-doktrin\u00e4ra och den praktiska dyrkansniv\u00e5n. Det f\u00f6rsta exemplet \u00e4r romarna sj\u00e4lva, som hade inf\u00f6rlivat m\u00e5nga fr\u00e4mmande element i sin religion, inte bara grekiska utan \u00e4ven orientaliska.<\/p>\n
I religi\u00f6sa fr\u00e5gor var romarna, som vi kunde f\u00f6rv\u00e4nta oss, sekul\u00e4ra: de tolererade inte bara utan st\u00f6dde ocks\u00e5 de olika nationella religionerna med sina olika kulter och, om vissa vasallstater beslutade att \u00e4gna tempel \u00e5t Jupiter Capitoline eller till och med till gudinnan Rom, detta skedde inte f\u00f6r att er\u00f6vrarna kr\u00e4vde det, utan f\u00f6r att de lokala herrarna p\u00e5 detta s\u00e4tt ville vinna den romerska maktens gunst.<\/p>\n
Ett speciellt kapitel var dyrkan av kejsarna, som enligt hellenistiska normer gudomliggjordes f\u00f6re sin d\u00f6d, en efter en.<\/p>\n
<\/p>\n
Tre besl\u00e4ktade str\u00f6mningar eller r\u00f6relser utvecklade och markerade det intellektuella livet under den grekisk-romerska eran: klassicismens mer allm\u00e4nna str\u00f6mning, atticismens mer specifika spr\u00e5kliga r\u00f6relse och den s\u00e5 kallade andra sofistiken, som f\u00f6r\u00e4ndrade konstens mening och funktion. av retorik. Klassicism definieras som f\u00f6rs\u00f6k av yngre f\u00f6rfattare och konstn\u00e4rer att troget f\u00f6lja klassiska normer. Sporadiska fenomen inom klassicismen finns redan under den hellenistiska eran, men den klassicistiska trenden n\u00e5dde sin h\u00f6jdpunkt under de grekisk-romerska \u00e5ren d\u00e5 f\u00f6rfattare och konstn\u00e4rer v\u00e4nde sig nostalgiskt till klassicismen.<\/p>\n
I samband med mer allm\u00e4n klassicism definieras atticism som tendensen hos vissa prosaf\u00f6rfattare fr\u00e5n den grekisk-romerska eran att i sina verk inte anv\u00e4nda det vanliga grekiska spr\u00e5ket i sin tid utan den attiska dialekten fr\u00e5n den klassiska eran, som de k\u00e4nde det. fr\u00e5n verk av Lysias, Xenophon, Platon och andra.<\/p>\n
Den andra sofistiska skolan best\u00e5r av en grupp retoriker som levde i den grekisk-romerska eran, som reser fr\u00e5n den ena \u00e4nden av imperiet till den andra och h\u00e5ller f\u00f6rel\u00e4sningar och lektioner, vanligtvis med stor framg\u00e5ng. Deras tal, som de s\u00e5g till att publicerades och cirkulerade, handlade om en m\u00e4ngd olika (icke-politiska!) \u00e4mnen, och alla tillh\u00f6rde den r\u00e5dgivande och demonstrativa retoriska genren.
Som ett m\u00e4rkligt fenomen av klassicism inom bildkonsten kan den massiva produktionen av kopior av skulpturerna fr\u00e5n den klassiska eran tolkas under de grekisk-romerska \u00e5ren.<\/p>\n
En m\u00e4ngd konstn\u00e4rliga verkst\u00e4der, i Aten, Pergamum och andra st\u00e4der i Mindre Asien, gjorde inget annat \u00e4n att producera kopior av klassiska verk, som omedelbart s\u00e5ldes f\u00f6r att dekorera stater, palats och herrg\u00e5rdar \u00f6ver hela det romerska territoriet.
Romarna v\u00e4rderade grekisk konst h\u00f6gt och vars inflytande var och f\u00f6rblev avg\u00f6rande. Den romerska konsten kan dock inte tolkas som en enkel klassicistisk imitation av grekiska f\u00f6rebilder, eftersom den varierade p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Den fick sin egen romerska karakt\u00e4r och p\u00e5verkade i sin tur de konstn\u00e4rliga skapelserna under den grekisk-romerska eran.<\/p>\n
Inom denna konstform d\u00f6ljer sig inte ambition och rikedom. Deras uttryck visade sig genom de enorma palatskomplexen, ofattbart lyxiga, och de kejserliga eller privata herrg\u00e5rdarna med tunga dekorationer som var utspridda \u00f6ver hela territoriet. P\u00e5 liknande s\u00e4tt uttrycktes kejsarnas, \u00e4mbetsm\u00e4nnens och andra m\u00e4ktiga personers storhet och ber\u00f6mmelse genom deras tusentals glorifierade skildringar i byster och statyetter, i sarkofager eller till och med i reliefer som ber\u00e4ttade om till exempel ett segerrikt f\u00e4ltt\u00e5g, fr\u00e5n dess b\u00f6rjan till dess triumferande slut.<\/p>\n
Romarnas praktiska anda och centralmyndighetens omsorg om medborgarna kom till uttryck i en hel rad offentliga verk och institutioner, f\u00f6runderliga i sin h\u00e5llbarhet och funktionalitet. Dessa inkluderade inte bara v\u00e4gar, broar, marknader, font\u00e4ner, bad och akvedukter, utan ocks\u00e5 l\u00e4kande center som Asclepius av Pergamum, bibliotek som det vackra i Efesos (110 e.Kr.) och arenor f\u00f6r musikevenemang (\u1fa0\u03b4\u03b5\u1fd6\u03b1), (amfiteatrar). ) f\u00f6r att bara n\u00e4mna n\u00e5gra.<\/p>\n
Aten var s\u00e4rskilt gynnat av de romerska byggprojekten i den grekiska regionen, eftersom viktiga romerska kejsare beundrade och hedrade det f\u00f6r dess andliga status. Redan Julius Caesar och Octavianus Augustus finansierade den romerska marknaden (10 f.Kr.); senare byggde kejsar Hadrianus (117-138 e.Kr.) Hadrianus bibliotek och f\u00e4rdigst\u00e4llde den olympiska Zeus tempel; slutligen f\u00e4rdigst\u00e4llde kejsaren Antoninus Eusevis (138-161 e.Kr.) den atenska akvedukten, som startade fr\u00e5n Parnitha och n\u00e5dde reservoaren vid foten av Lycabettus \u2013 samma reservoar som, reparerad, fortfarande anv\u00e4nds idag, Teofanien, f\u00f6r att helga vattnet .<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"