Modern Tid

Eftersom den nya, självständiga staten inte hade samma storlek som det antika Grekland rådde det oro i landet. Kapodistras regerade på ett diktatoriskt sätt tills han mördades vis ett attentat 1831, vilket följdes av inbördeskrig.

Året efter kröntes den sjuttonårige bavariska prins Otto till kung av Grekland. Han var inte populär av många anledningar: han var inte grek, han försenade stiftades av en konstitution och han beskattade folket hårt. Han tvingades bilda en konstitution efter att en revolt utbrutit 1843. Otto I förlorade ännu mer i populäritet då han hjälpte Frenkrike och Storbritannien vid deras embargo av Pireus för att hindra bildandet av en allians mellan Grekland och Ryssland under det Krimenska kriget (1854-1856).

Otto avsattes 1862 och den danske prinsen George kröntes till Greklands kung efter att britterna föreslagit honom. Eftersom grekerna accepterade honom gav britterna tillbaka det Joniska havet till Grekland.

Krig mot Turkiet bröt ut igen år 1878 efter att Grekland bestämt sig för att återvinna en del av dess gamla territorier. Efter år av embargon, förhandlingar och uppror gav Turkiet tillbaka Thessalien och Arta till Grekland.

På 1880-talet började Greklands ekonomiska tillväxt. Järnvägar och vägar byggdes, Korinthkanalen färdigställdes och Pireus blev en viktig handelshamn. Strider med Turkiet fortsatte dock och Kreta ställdes under internationellt styret. Ön kom att enas med resten av Grekland under den kretensiska premiärministern Eleftherios Venizelos som styrde 1910-1935.

Makedonien tillhörde fortfarande det Ottomanska riket, och Balkankrigen utbröt 1912 och 1913 då Grekland, Serbien och Bulgarien alla ville ha området. Grekland kom att få en stor del av området. Samma år mördades kung George och hans son Konstantin efterträdde.

Konstantin var gift med den tyske kejsarens syster, och han insisterade att Grekland höll en neutral poitsion under det första världskriget. Venizelos fick dock landet att gå med de allierades sida, vilket resulterade i att kungen utvisades och hans son Alexander blev ny kung. Grekland hade lovats områden i Mindre Asien av de allierade, men detta löfte hölls ej. Venbizelos tog då på eget initiativ befälet och tog med den grekiska armen över Smyrna, där en halv miljon Greker bodde år 1919. Året efter erövrade grekerna ytterligare områden i Turkiet och man nådde Ankara.

År 1921 drevs grekerna ut ur Turkiet av general Ataturk och den så kallade mindreasia-tiska katastrofen inträffade, då den grekiska befolkningen jagades ut ur landet eller dödades. Några år senare skedde ett folkutbyte då 1,5 miljoner greker lämnade Turkiet, och 400 000 turkar Grekland. En period av stor fattigdom i Grekland följde.

Under denna tid styrde Italien hela den dodekanneska ögruppen (1912-1947) och östra Thrakien gavs till Turkiet, liksom några öar. Konstantin hade åter blivit kung efter att Alexander dött av ett apbett, men abdikerade efter den mindreasiatiska katastrofen. Han efterträddes av sin andra son, Georg II. Hans styre blev dock kort då en grupp officerare tog makten och proklamerade Grekland republik.

År av ständiga statskupper följde, och Venizelos tog makten år 1928. Hans parti satt i regeringen tills det förlorade vid valen 1933 mot monarkistpartiet. Det nya partiet skulle återinföra monarkin, då Venizelos och hans anhängare försökte makten vid en statskupp. Försöket misslyckades och Venizelos skickades i exil till Paris, och dog där ett år senare. Kung Georg II blev kung igen och han utnämnde general Ioannis Metaxas till premiär-minister. Denna kom att bli diktator av Grekland med kungens samtycke då man fruktade en statskupp av kommunistpartiet.

De följande åren kom att präglas av Metaxas diktatoriska metoder att fängsla motståndare, censurera press och förbjuda kommunistpartiet. När det andra världskriget bröt ut var Grekland neutralt. Italien bad dock Metaxas att tillåta deras trupper att fara genom Grekland, men den 28 Oktober nekade han dem detta, vilket kom att bli den berömda "ochi-dagen", Greklands nationaldag.

Italienarna invaderade ändå Grekland, men drevs tillbaka till Albanien. Storbritannien bad Metaxas att få ha baser på grekisk mark då man fruktade ett ostabilt Balkan, men general-en nekade även dem. Hon dog dock plötsligt, och den nye premiärministern Alexandros Koryzis lät britterna komma till Grekland. Då tyskarna invaderade 1941 begick han själv-mord. Den tyska ockupationen kom att bli en av de värsta tidsperioderna Grekland haft. Folket svalt, många avrättades av tyskarna, och halva den judiska befolkningen i landet skickades till koncentrationlägren. Kungen skickades i exil till Egypten.

Tre grekiska motståndspartier bildades, två var vänsterorienterade eller kommunistiska och ett var ett monarkistiskt högerparti. De slogs både mot tyskarna och varandra och detta fortsatte efter att tyskarna drivits ut ur landet år 1944. Högerpartiet tog makten med brittiskt stöd, och när dessa öppnade eld mot kommunistiska demonstranter i December 1944 blev detta upptakten till inbördeskriget som följde.

1946 återfördes Georg II till tronen och monarkistpartiet styrde landet. Ett nytt vänsterparti började kontrollera ett stort område nära Albanien. Det var nu USA i stället för Storbrittan-nien som översåg vad som skedde i Grekland, och eftersom Amerika fruktade det komm-unistiska utbredandet under det kalla kriget pumpade landet det styrande högerpartiet med pengar och vapen. Komunistpartiet förbjöds, och man var tvungen att ha ett speciellt dokument där man intygade att man inte var vänsterorienterad om man ville kunna rösta och arbeta. Detta fortsatte till 1962.

Kommunisterna lyckades erövra stora delar av Peloponnesos, men de drevs snart ut av den styrande regimen. 1949 segrade högern då Jugoslavien inte längre stödde vänstern ekonomiskt och inbördeskriget tog slut. Grekland var i fruktansvärt dåligt tillstånd, och nästan en miljon greker emigrerade till länder som USA, Australien, Tyskland och Sverige.

General Papagos blev ny premiärminister och när han dog 1955 efterträddes han av Konstantinos Karamanlis. Landet hade blivit medlem i NATO vid det här laget och USA fortsatte stödja den högerorienterade regeringen för att kommunisterna inte skulle kunna återhämta sig.

Cypernfrågan kom på tapeten igen. Grekcyprioterna hade velat ena sitt land med Grekland redan på 1930-talet, men Turkiet hade motsatt sig detta. 1925 hade ön blivit en brittisk kronkoloni, och 1954 förklarade britterna sina intentioner att göra Cypern till en själv-ständig stat. !959 blev Cypern en egen republik, med ärkebiskop Makarios som president och en turkisk vicepresident. Intre stridigheter fortsatte då mellan turkcyprioter och högerorienterade grekcyprioter.

Hemma i Grekland hade Georgos Papandreos nya centerparti börjat växa, och när Karamanlis högerparti vann valen 1961 anklagade Papandreos denne för valfusk. Två år senare mördades vänsterpartiets ledare Lambrakis, och Karamanlis lämnade landet. Papandreos parti vann de nya valen, och en mängd reformer sattes snart i kraft. Kung Konstantinos II hade just krönts till ny kung, och politiska fångar befriades och skatter sänktes. Detta var dock en tid av ömsesidig misstänksamhet mellan högern och vänstern, och Papandreos avgick efter att kungen motsatt sig hans plan att rensa armen från eventuella kuppmakare.

1967 skulle nya val hållas, men i stället togs makten av en grupp generaler ledda av Georgos Papadopolos. Kungen försökte göra en statskupp mot dem, men misslyckades och flydde landet. Den nya regimen införde ett skräckvälde, där politiska oliktänkare fängslades och torterades, hård censur infördes och strikt kontroll av folket utövades. Det finns misstankar om att USA låg bakom detta med ekonomiskt stöd, då man ville att Grekland skulle styras av ickekommunister.

1973 demonstrerade studenter i Athen mot juntan, och regeringens tankers stormade universitetet och dödade många. Papadopoulos avsattes av säkerhetspolisens chef Ioannidis, som nu tog makten. Han planerade att mörda Cyperns president och ena landet med Grekland, men det hela slog slint då Makarios flydde och turkarna svarade genom att erövra en stor del av Cypern. 200 000 greker måste lämna allt de ägde och fly in i det grekcypriotiska territoriet.

Karamanlis åsterkallades till Grekland av armen för att få ordning på landet, och hans parti vann vid valen 1974. Georgos Papandreos son Andreas bildade socialistpartiet PASOK. Vid en folkomröstning röstade 69% av grekerna mot kungens återinförande, och monarkin avskaffades. Ex-kung Konstantin lever fortfarande i exil i London.

Karamanlis Nea Demokratia, Ny Demokrati, vann valen igen 1977, och fyra år senare blev Grekland medlem i EU. Samma år vann PASOK valen, och Papandreo hade lovat att de amerikanska militärbaserna i landet skulle stängas och att landet skulle gå ur NATO. Dessa löften uppföljdes aldrig. Papandreo avgick då hans affär med en flygvärdinna uppdagades, och hans anklagades, men friades, för förskingringar i Kretas bank.

1990 vann högerpartiet valen igen, med Mitsotakis som ledare. Efter en rad personliga och politiska skandaler vann PASOK 1993 de nya valen, och de har suttit i regerningen sedan dess. !996 avgick Papandreos pga dålig hälsa, och Kostans Semitis efterträdde honom. Han driver en Europavänlig politik, och betonar sin vilja att modernisera landet och förbättra dess ekonomi, liksom att bekämpa korruptionen.