Frihetskriget

Utan tvekan hade grekerna velat ha sin frihet ända sedan början av det ottomanska styret, men på 1700-talet började iden om ett fritt Grekland bli en organiserad plan. Med rysk hjälp utbröt en revolt år 1770 men misslyckades.

Inspirerade av den franska revolutionen gav grekerna inte upp, och det hemliga sällskapet Filiki Eteria ("Vänlig Union") grundades år 1814. Vapen och pengar samlades, och hjälp skickades från greker i exil, liksom från andra länder på balkanhalvön och länderna i Medelhavet.

Revolutionen startade då Alexander Ypsilanti invaderade Jassi och förklarade Grekland fritt. På peloponnesos ledde Patras ärkebiskop Germanis ett uppror.

Grekerna må ha frått hjälp utifrån, men de måste strida på egen hand. Turkarna fick hjälp från Egypten och hela Peloponnesos erövrades av den egyptiska armen 1826.

Året efter att republiken proklamerades utnämndes Ioannis Antonios Kapodistrias till president. Samma år bestämde sig de europeiska länderna för att hjälpa Grekland och efter att förhandlingar med Turkiet misslyckats sände Ryssland, Storbritannien och Frankrike flottor till Grekland. Turkiet tvingades att stifta fred, och det så kallade londonprotokollet deklarerade Greklands självständighet år 1830.
Många delar av Grekland gavs snart tillbaka till det ottomanska riket dock, och flera områdern i Grekland blev inte fria förrän början av 1900-talet.